om tillgänglighet och användbarhet som krav i bostadsutformningen i 12 länder
Av Andersson, Jonas E
Funktionskravet tillgänglighet och användbarhet används sedan 2009 i regelverk för den svenska byggsektorn. Funktionskravet anger en lägsta kvalitetsnivå för byggnadens egenskaper och utformning med tanke på användare med en funktionsnedsättning. Samtidigt får även andra användare stora fördelar av en tillgänglig och användbar byggd miljö. Kravet omfattar både bostäder och offentliga byggnader. Det är byggherrens ansvar att genomföra funktionskravet. Kravet avser både det byggda rummets egenskaper och utformning. Genomförandet ska bejaka användarens rörlighet och förflyttning i rummet samt deras förståelse och orientering i det. Kravet kontrolleras i den kommunala bygglovshanteringen och samrådsprocessen. För medlemsländer i den Europeiska unionen är funktionskravet aktuellt, eftersom EU arbetar med ett nytt direktiv för tillgänglighet och användbarhet i offentliga byggnader, servicesektorn och transporter. Informanter i nationella och internationella nätverk för forskning, sakkunnigkontroll och myndigheter medverkade i studien. Totalt 122 informanter från nio länder inom EU, samt från Japan, Kanada, Storbritannien och USA inbjöds att delta i enkät om tillgänglighet och användbarhet som funktionskrav. Enkäten innehöll 37 frågor som behandlade funktionskravet i regelverk och praktisk tilllämpning. Sammanlagt 62 svar lämnades varav 43 svar var direkt avböjande svar. Nitton informanter besvarade hela enkäten. Svaren var möjliga att analysera vidare för att få en bild av funktionskravet i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Storbritannien, Spanien, Tyskland och Sverige. Svaren lämnades av 10 kvinnor och 9 män, företrädesvis med arkitektkompetens. Funktionskravet fokuserar ofta på byggnadstekniska lösningar såsom ramplutningar, svängytor för rullstolar, eller passagebredder. Kravet har utvecklats från början av 1960-talet och framåt. Under 2000-talet har flera länder inkluderat bristande tillgänglighet i den byggda miljön i diskrimineringslagstiftning. I de flesta länder används enbart tillgänglighet, medan kravet förekommer tillsammans med användbarhet i Danmark och Sverige. Kravet är ofta sammankopplat med funktionhinderspolitiska målsättningar om barriärfri utformning, inkluderande eller universell utformning. Informanter ansåg att funktionskravet skulle kunna utvecklas vidare och vinna på en tydligare knytning till användares behov. Funktionskravet har även en oklar koppling till hållbarhet. Forskningsresultatet visar att funktionskravet tillgänglighet och användbarhet är i behov av att utvecklas. En sådan utveckling kan vara att inkludera mer information om användares krav på bostadens utformning i ett livsperspektiv. Kravställningen i byggregelverket kan i högre grad betona passningen mellan egenskaper i och utformning av bostaden till livsbehov som uppstår på grund av nedsättningar hos användaren på grund av långvarig sjukdom, fysiska begränsningar i kroppen, kognitiva nedsättningar eller åldersrelaterade besvär. I det moderna samhället har hemmet blivit navet för vård och omsorg. En sådan utvecklingen av funktionskravet gör att det tydligare kan länkas till utformningsstrategier som design för alla, inkluderande eller universell utformning. Ett förtydligande av funktionskravet tillgänglighet och användbarhet i relation till den mänskliga användaren leder också till ett tydligare hållbarhetsperspektiv på bostaden, men även andra byggnadstyper. Kravet på hållbarhet lyfter fram behovet att ställa utformning mot både användarens behov och byggnadens underhåll i ett livscykelperspektiv