Av Sjögren, Fredrik
Föreliggande rapport är författad på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och syftar till att studera dels hur stort problemet med bristen på evidensbaserade metoder vid räddningsinsatser är inom räddningstjänsten , dels hur det är möjligt att på ett strukturerat sätt skapa ett samordnat metodunderlag för räddningsinsatser . Utifrån dessa syften har fem frågeställningar formulerats: Hur ser utvärdering och val av metoder ut inom de studerade räddningstjänsterna? Hur ser den metodsamordning som möjligtvis finns mellan räddningstjänster ut i dagsläget? Finns områden vilka är mer problematiska än andra? Hur arbetar andra myndigheter med metodsamordning? Hur skulle MSB kunna arbeta med metodsamordning för svenska räddningstjänster? För att uppfylla syfte och svara på frågeställningarna har sexton företrädare för svenska räddningstjänster intervjuats samt ett antal rapporter, utredningar, hemsidor och andra dokument analyserats. I rapporten ges en översikt över hur evidensbaserad praktik har vuxit fram och spridit sig i allmänhet samt mer specifikt hur Socialstyrelsen och Polismyndigheten arbetar med evidensbaserad praktik och metodsamordning. På detta följer en intervjustudie med företrädare för svenska räddningstjänster där bland annat deras metodutvecklingsarbete, behovet av metodsamordning och synen på MSB:s roll beskrivs. Avslutningsvis ges svar på de inledande frågeställningarna i en resultat- och diskussionsdel. Resultaten visar bland annat att en stor variation mellan räddningstjänsternas metodarbete råder. Detta, i samband med en omfattande frånvaro av samordningsarbete och i detta hänseende en frånvarande myndighet, tycks leda till både stor variation i kvaliteten på insatser samt att metodutvecklingen vad gäller vardagshändelser stannar av. För att råda bot på detta föreslås både ett metodsamordningsarbete inspirerat av Socialtjänstens (snarare än Polismyndighetens) arbete samt ett fokus på utbildning, lärande och kompetens