Av Bergh Johannesson, Kerstin
Det finns en brist på vetenskapliga studier om användbarhet, effektivitet och begränsningar av traumarelaterad psykisk ohälsa via nätet genom direktbehandling, synkroniserad kontakt mellan behandlare och patienter. Syftet med föreliggande undersökning var att kartlägga svenska terapeuters erfarenheter av att tillämpa traumafokuserad psykoterapi via nätet (exempelvis video- eller telefonsamtal) under en period då möjligheten att träffa patienter på mottagningarna var starkt begränsad på grund av pandemin. Svenska traumaterapeuter inbjöds via sociala media att delta i en web-baserad studie om sina erfarenheter att arbeta med trauma-fokuserad behandling via nätet under pandemin. Enkäten besvarades av 51 terapeuter. Av de svarande var 92 % utbildade i Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR-terapi) och 29 % utbildade i Traumafokuserad Kognitiv Beteendeterapi (TF-KBT). Många fortsatte att arbeta med fysisk närvaro i sina mottagningsrum under pandemin. Mer än tre fjärdedelar rapporterade att de hade tillämpat traumabearbetning via nätet på ett framgångsrikt sätt. I genomsnitt hade man tillämpat detta på 40 % av klienterna. Merparten angav att man arbetat traumabearbetande, inte enbart stabiliserande, när man tillämpad digital kontakt. Det vanligaste hindret för behandling via nätet var att patienten inte velat medverka på detta sätt, att det bedömts för riskfyllt för patienten eller att teknisk utrustning saknats hos patienten. Knappt 40 % bedömde att terapeutisk allians, följsamhet, risk för komplikationer och utfall var jämförbart med behandling i rummet. Ett flertal av de svarande rapporterade att de, trots brist på tidigare erfarenhet, blivit positivt överraskade av hur väl digital behandling kunnat fungera. Dock framkom också problem som man ansåg behöver beaktas. Traumafokuserad behandling via nätet bedömdes vara för utmanande för patienter med stora behov av stabilisering, trygghetsskapande åtgärder och bekräftelse i form av fysisk närvaro av terapeuten